Sjuksköterskor

Det pratas mycket om sjuksköterskor och om vikten att hålla sig väl med dem.

 

Själv har jag alltid betraktat sköterskorna som kollegor. I den bästa av världar ingår vi i ett team vars enda syfte är att förbättra livet för våra mindre lyckligt lottade medmänniskor (patienterna).

 

Som underläkare försöker jag vara trevlig, hälsa på alla och komma ihåg deras namn. Jag lyssnar när vi rondar och förklarar vad jag tänker och planerar så att alla jobbar mot samma mål och vet vad som komma skall. Om jag går från avdelningen säger jag det, hur man kan söka mig och om eller när jag kommer tillbaka. När någon gör något bra eller kommer med ett förslag försöker jag uppmuntra det. Jag tror att jag är en ganska bra person att ha att göra med som tycker om att se folk omkring mig vara glada. I alla fall är det så jag vill att det ska vara...

 

Med den korta erfarenhet jag har tycker jag att det gått bra. Undantaget en syster där något har gått fel. Det mest frustrerande är dock att jag inte vet vad jag gjort fel. När vi pratar får jag ingen respons, när jag ber om hjälp gör hon ingen ansats till att förstå och om jag frågar rycker hon bara på axlarna. Utan att egentligen göra något får hon mig att känna mig väldigt osäker.

 

En gång frågade jag efter pulsoximetern. Jag hade egentligen inte ens behövt göra mätningen själv men jag hade tid och ville träffa patienten. "Den ligger i vagnen" sa hon och började gå varpå jag följer efter för jag antar att hon tänker visa var det är. "Inte här!" fräste hon helt plötsligt och pekade mot andra änden av korridoren. "Du ska dit!" *suck* Jag är ledsen att jag är en inkompetent tankeläsare, tänkte jag sårat och höll mig ur hennes väg resten av dagen vilket säkert inte förbättrade vårt sammarbete.

 

I dagsläget vet jag inte vad jag skulle gjort annorlunda. En dag kommer jag kanske att veta eller så kommer jag att mogna så pass att jag inser att man inte passar ihop med alla människor och inte tar allt så personligt.

 


Kommentarer
Postat av: Maritha

Jobbar själv som sjuksköterska, och jag måste faktiskt säga att vi har det fina samarbetet mellen yrkesgrupperna som Du pratar om. Har annars förstått att det tyvärr inte är så vanligt, så det känns jätteskönt!

2007-05-02 @ 20:09:34
URL: http://maritha.blogg.se
Postat av: Karin

Hon är väl en av dem som på förhand bestämt sig för vilken attityd som gäller. Jag hoppas och tror att om fler och fler är som du så kommer just den gruppen bli färre och färre! Jag vill vara så iaf :-)

/T5:a

2007-05-03 @ 16:10:52
Postat av: Sofie

Hej!
Jag är sjuksköterskestudent och på en av avdelningarna som jag jobbar på som uska så är det också lite av den mentaliteten, tyvärr. Vad jag har förstått så beror det ofta på en underlägsenhets-känsla bland de sjuksköterskor som uppför sig så. De måste "hävda sig" inför läkarna annars "blir de nedtryckta". Jag känner många precis färdiga läkare som berättar om den ångest de ibland har på nätterna när de ska sova, eller precis innan en rond så jag försöker uppföra mig bättre mot er underläkare än vad mina kollegor gör. Ett tips (som kanske inte är så lätt att genomföra): Säg till sjuksköterskorna att du känner dig osäker på det praktiska på avdelningen (om det gäller t.ex. saturationsmätaren) och att det skulle gå mycket bättre om ni kunde hjälpa varandra istället för tvärtom. Min erfarenhet är att såfort läkare och ssk lär känna varandra/pratar med varandra så blir också relationen per automatik bättre. Nu blev det här inlägget jättelångt, hoppas att du inte bara tycker att det är goja :) Bra blogg förresten!

2007-05-03 @ 18:34:11
URL: http://www.jakobochsofie.se
Postat av: Peter

Sjuksköterskan irriterade sig på att du tog för givet att hon hade tid att hjälpa dig leta. Jag får intrycket att du är en ganska dryg typ, så jag är knappast förvånad över att sjuksköterskor säger ifrån.

2007-10-15 @ 12:41:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0