Klump i magen

Jag ska snart gå hem. Bara en vända till avdelningen så det inte har kommit in nån patient jag inte känner. Jo, det har det faktiskt. En gammal alkis som tvingats in av sin tjej för hon tycker det är dax att han drar ner på sin dagliga konsumtion av två 75:or brännvin(!?) Han har mer alkohol i blodet än jag haft sammanlagt under hela min livstid. Han är full, han vill hem och han kommer säkert att klättra på väggarna i morgon om han är kvar så länge. När jag går hem en halvtimme senare har jag en tung knuta i magen, av flera orsaker.

1) Alkoholister och missbrukare. Det är så svårt att motivera en påverkad eller abstinent man som kunde ha varit min farfar och som inte är vid sina sinnes fulla bruk att underkasta sig en behandling han kommer att må pyton av... Helt plötsligt känns det gyllene rådet som man fick under konsultationskunskapen att våga vara tyst och lyssna inte så gyllene. Hur gör man för att ingjuta respekt och pondus som når genom dimmorna? Hur gör man för att en sådan patient inte bara ska skratta åt en? Kanske hade det varit enklare om jag hade varit dubbelt så gammal, haft dubbelt så stor kroppshydda och varit man. Svårt att ändra på, dock.

2) Inläggande läkare säger att han fallit. Alkisar faller alltid. Man borde göra en datortomografi på hjärnan för att se att han inte fått någon blödning. Men bakjouren har sagt att det är okay att avstå eftersom han är så stökig, man hade tvingats söva honom för att kunna röntga. Att undersöka honom är i det närmaste omöjligt eftersom han knappt följer instruktioner. Han är ostadig men det verkar inte förefalla någon sidoskillnad. Kraft i armarna lika. Skrattar åt mig, det är bra för leendet är inte snett. En blödning är inte särskilt trolig, jag nöjer mig med att avvakta morgondagen. Men tänk om jag har fel...

3) Jag har aldrig handlagt en abstinens själv och känner mig inte redo att göra det. Önskar att jag hade kunnat säga till sköterskan vad hon skulle göra i olika situationer, typ att han blir jättestökig eller inte kan sova. Jag har läst det, en gång, men måste nog höra mig för med bakjouren först innan jag bestämmer något. Annat vore orätt. Och jag vill inte kontakta jouren om det inte hänt något, i så fall kan man lika gärna göra det när så sker. Alltså går jag hem utan att egentligen göra mer än såga åt sköterskan vilka symtom hon ska vara uppmärksam på.

Nu sitter jag här, med klump i magen, och känner mig som en dålig doktor. Bättre upp i morgon. To bee continued...

Kommentarer
Postat av: anski

Hur gick det?

2007-05-04 @ 12:35:22
URL: http://anski.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0