Första jouren, en orgie i alkohol

Så har man sovit ut efter sin första jour. Jag är fortfarande "uppe i gasen" för att använda ett vanligt utryck. Helt överfull, sprickfärdig! Som en läskflaska som någon skakat hårt och länge och precis gläntar på kapsylen till.

Innan man får gå egna nattjourer på akuten ska man ha gått bredvid en äldre kollega några nätter vilket var vad jag gjorde häromnatten. Så vi var följaktligen två - och tur var väl det. Jag får hicka bara vid tanken på att jag kunde ha stått där ensam när patienterna trillade in framåt småtimmarna.

Akutarbete är så annorlunda mot avdelningsarbete. Det handlar i hög grad om att bedöma hur sjuk någon är och hur snabbt detta måste åtgärdas, inte alltid om att luska ut exakt vad det är som fattas. Det är det frustrerande, att man inte alltid knäcker nöten. Det som är otroligt tillfredställande är att något händer och att det man gör är viktigt.

Viktigaste lärdomarna:
* Alkohol, bilkörning och obältad förare är en dålig, dålig idé. Överlever man en krock under såna omständigheter skall man vara glad om man bara fått en mindre hjärnblödning, lite köttsår och några brutna ben.
* Alkohol och konflikter är en dålig idé. Medvetslösa söndersparkade ungdomar till följd av alkohol och konflikter är en ännu sämre idé. Fördelen är att det inte gör så ont på de ställen man blivit slagen när man är berusad. Nackdelarna uppenbara.
* Alkohol och anhöriga är en dålig idé. De skriker, överreagerar och traumatiserar sig själva och sin omgivning.

Absolutist javisst!

I övrigt var det en intressant natt med varierande patienter. Rädslan för att inte kunna kändes inte så befogad. Kan man undersöka en patient ordentligt och bedöma hur han mår kommer man långt. Exakta doser och behandlingar finns det i böckerna.

Framåt morgonen gick jag hem på tomma gator. Tröttheten konkurrerade med upprymdheten. Kröp ner bredvid min man som yrvaket undrade vad som hände. "Jag har varit doktor och hjälpt till att rädda människor inatt." suckade jag lyckligt halvägs in i drömmar om trafikolyckor, alkohol och hjärtinfarkter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0