Det är en sån dag idag

Jag ångar fram genom korridorren. Smattret av träskor mot den hårda rengöringsstinkande plastmattan. I väntrummet någon annans patient som hoppfullt tittar upp. Skyndar snabbt förbi, det är en sån dag idag - orkar bara inte vara glad och fågelkvitter mot allt och alla.
 
Det är väl påväg utför med underläkaren, som med de gamla och bittra överläkarna som ser patetiska vrak i sina patienter. Vrak som det mest går ut på att undvika.
 
Jag brukar tala mig varm för människan bakom patienten, relationen, helheten. Men inte idag, idag önskar jag alla patienter långt långt bort. Jag vill vara ifred, bitsk och cynisk. Så mänsklig är jag. Fast jag har i alla fall vett att skämmas, så helt hopplöst är det nog inte.
 
Träskosmattret ekar i korridoren, tankarna i mitt huvud. Jobbet tar ju aldrig slut, patienterna blir bara fler och hur mycket vi än gör så dör ändå alla tillslut. Ibland räddar vi liv men ofta så fördröjer vi en naturlig död. Det kan verka hopplöst, fast i den bästa av världar gör det oss lite mer ödmjuka.
 
Ibland kan det bästa du kan ge din patient vara ett leende, ta för vana att alltid göra det. Jag har sagt det så många gånger att det smakar illa. Det är en sån dag idag.

RSS 2.0