Nöjet är på min sida

På randningen, fredag eftermiddag. Ångar runt för att hinna avsluta allt inför helgen eftersom jag alltid brukar gå lite tidigare för att hinna med tåget hem. Men så pirrar det till i min ficka av ett sms från SJ som ursäktande förklarar att mitt tåg är tre timmar försenat. Vilket slöser med tid när jag är så gott som klar med avdelningsarbetet. Nåväl, jag kan ju alltid ta en fika, tänker jag och går ut i köket och häller upp en kopp svart kaffe i en vit plastmugg samtidigt som jag konstaterar att både kakor och frukt är slut för länge sedan. Ser mig omkring efter lite sällskap men det är bara den dementa patienten och hennes man där. Men de har sett min blick och vinkar glatt varpå jag slår mig ner vid deras fönsterbord. Vi pratar om vädret och snön utanför och patienten berättar om de svenska vita vintrarna som fascinerar henne så mycket och om deras lantställe som måste vedeldas varmt även under kalla årstider. De längtar dit men vet inte när det kan bli av. Så glider vi inte på sjukdomens debut, om hur hon började glömma små till synes oviktiga detaljer i tillvaron. Om katten som inte fick mat, om maken som började föra deras talan utan att tänka på det. Och om sammanbrottet som gjorde att hon kom in till sjukhuset. Jag berättar hur vi ser på det, om alla tester vi gjort, minnestestet, magnetkameraundersökningen av hjärnan, EEG:t och alla blodprov och ryggmärgsvätskeprovet som vi väntar svar på. Vi sitter där i säkert en timme, jag i väntan på tåget och de i väntan på livsavgörande svar. Vårt samtal är mer en typ av småprat, inte alls så strukturerat som min utbildning fostrat mig till - och definitivt inte så effektivt. Till slut ursäktar jag mig, önskar en trevlig helg. ”Vi ses på måndag” Maken ställer sig hastigt upp, kramar min hand och tackar för tiden jag tagit som inte var någon uppoffring eftersom SJ redan tagit den från mig. ”Du förstår nog inte vad det här betyder för oss, att bara få prata kring det här” säger han tacksamt och med eftertryck. ”Nöjet var faktiskt på min sida” säger jag innan jag går och inser i hissen på väg ner att det faktiskt var sant. Nöjet var helt på min sida. Det här blir en jättebra helg. Tack vare SJ.


RSS 2.0