Det är en sån dag idag

Jag ångar fram genom korridorren. Smattret av träskor mot den hårda rengöringsstinkande plastmattan. I väntrummet någon annans patient som hoppfullt tittar upp. Skyndar snabbt förbi, det är en sån dag idag - orkar bara inte vara glad och fågelkvitter mot allt och alla.
 
Det är väl påväg utför med underläkaren, som med de gamla och bittra överläkarna som ser patetiska vrak i sina patienter. Vrak som det mest går ut på att undvika.
 
Jag brukar tala mig varm för människan bakom patienten, relationen, helheten. Men inte idag, idag önskar jag alla patienter långt långt bort. Jag vill vara ifred, bitsk och cynisk. Så mänsklig är jag. Fast jag har i alla fall vett att skämmas, så helt hopplöst är det nog inte.
 
Träskosmattret ekar i korridoren, tankarna i mitt huvud. Jobbet tar ju aldrig slut, patienterna blir bara fler och hur mycket vi än gör så dör ändå alla tillslut. Ibland räddar vi liv men ofta så fördröjer vi en naturlig död. Det kan verka hopplöst, fast i den bästa av världar gör det oss lite mer ödmjuka.
 
Ibland kan det bästa du kan ge din patient vara ett leende, ta för vana att alltid göra det. Jag har sagt det så många gånger att det smakar illa. Det är en sån dag idag.

Kommentarer
Postat av: margaretha

Precis som vi patienter, rätt ofta, önskar alla läkare dit pepparn växer!
Margaretha

Postat av: En läkarsekreterare och tillika patient

Hej!

Jag kan inte läsa hela din blogg nu, trots att den verkar väldigt intressant, men hoppas på att återkomma någon dag. Jag läste ett inlägg långt bak (från -07?) och du skrev något om att sekreterarna var bra så jag får tacka och bocka å min yrkeskategoris vägnar. Du skrev också att vi (du menar kanske läkare? Jag tänker vårdpersonal i allmänhet) finns till för patienterna, inte tvärtom och jag hoppas du inte har ändrat uppfattning om detta trots att du nu har några fler år inom yrket då jag tycker att det är den viktigaste insikten man kan ha inom vården. Jag har mött alltför många högfärdiga (AT-)läkare som är verkar tro att hela sjukhuset stannar utan dem. Du verkar verkligen inte vara en av dem utan en väldigt trevlig läkare och jag skulle bli väldigt glad om jag fick bli behandlad av dig eller fick ha dig som kollega då du verkar väldigt ödmjuk. Och fortsätt att le så ler världen tillbaka :)

2012-10-26 @ 16:43:37
Postat av: Sofia

Man måste få ha sådana dagar ibland, annars är man ju inte människa på riktigt. Ger dig ett stort leende att ta fram vb, men bara för din egen skull.

2012-10-31 @ 20:39:12
Postat av: Anonym

Det är 2 1/2 månad sen du skrev på din bloggsida.
Har du slutat helt och hållet eller?


Svar: Det har inte blivit mycket, jag vet inte riktigt varför. Mycket privata saker som tagit tid. Men jag kommer tillbaks. Tack för intresset.
Underläkaren

2012-12-30 @ 22:49:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0