Tankeställare

Jag har grunnat på hur jag ska skriva detta utan att jag framstår som inkompetent och fördomsfull. Men det är svårt, och jag visade faktiskt prov på både inkompetens och fördomsfullhet.

 

Jour mitt i natten, in kommer en man med fruktansvärda smärtor i främst ryggen men också bröstet sedan en timme tillbaka. Han skriker och behöver morfin i stora mängder för att bli lite smärtlindrad. Han berättar om långvariga ryggbesvär och att det här är samma smärta, bara värre. Han berättar även att han kräkts blod för en vecka sedan. När jag undersöker honom, vilket är svårt eftersom det gör ont när han rör på sig, har han fruktansvärt ont när man trycker över musklerna i ryggen och han berättar att det är exakt samma smärta som han nu söker för. På EKG:t ser hjärtat ansträngt ut.

 

Mannen har verkligen en förklaring till sina smärtor i form av låsningar i ryggen. Men på EKG:t ser man också tecken till möjlig hjärtinfarkt, om än inte särskilt stor - så han borde ha blodförtunnande. Men samtidigt har han kräkts blod för bara en vecka sedan och ingen doktor vill ge blodförtunnande till någon med magsår eller åderbråck i matstrupen!

 

I hans journal kan jag dessutom läsa att han har MRSA, resistenta sjukhusbakterier, som han vägrat att låta testa sig för. Han har också ett långvarig alkoholmissbruk, måhända orsaken till hans blodiga kräkningar? Tänk om han bara fejar smärtan för att få morfin? Jag bestämmer att han får lite blodförtunnande utöver det han fått i ambulansen men inte allt som jag har att ge och som jag alltid ger om jag är säker på att det är en hjärtinfarkt.

 

När min överläkare får se EKG:t undrar hon varför jag inte givit mer blodförtunnande. Blodiga kräkningar för en vecka sedan anser hon inte är någon ursäkt. Efter att hon själv pratat med patienten är hon inte lite säker på sin sak men bestämmer ändå att han ska få resten av behandlingen också. Hon erkänner att det är ett svårt fall.

 

I efterhand visar det sig att patienten verkligen hade en svår hjärtinfarkt. Han hade däremot inte MRSA eller alkoholproblem, i kaoset på akuten hade jag läst om fel patient...

 

Jag är inte säker på att jag handlat annorlunda om jag inte fått för mig att han var alkoholist och MRSA-smittad. Men det är skrämmande att det kan ha påverkat mig att inte ge lika bra behandling - långt ifrån rationell och professionell. Jag skäms faktiskt ordentligt över den där likgiltiga känslan i maggropen. Alla ska ju ha rätt till samma vård, oavsett vad de har gjort i livet. Att jag lät mig påverkas av något på det sättet är riktigt dåligt.

 

Den närmsta tiden kommer alla att få grundliga fördomsfri undersökningar, till och med våra gamla nerknarkade stamkunder.


Kommentarer
Postat av: Chockad

Men hur i h-e kan du läsa på om fel patient, utgå ifrån det i din behandling, och bara låta det passera? Oförlåtligt.

2011-10-25 @ 15:14:10
Postat av: Underläkaren

Håller helt med, många förklaringar men ingen ursäkt!



Jag gjorde fel.

2011-10-25 @ 22:15:53
URL: http://underlakaren.blogg.se/
Postat av: Ule

Öh? Problemet var inte fördomar, utan att du läste om fel patient. En journal är ingen fördom...

2011-12-12 @ 01:02:33
Postat av: Nisse på loftet

Man är ju bara människa, som det så snyggt heter.
Fastnade på din blogg av ren slump, men tiden har liksom flugit iväg och snart har jag bearbetat två års bloggskrivande från din sida. Du verkar vara en riktigt skön nisse på jobbet med bra inställning och arbetsmoral så det sjunger om det.

Ja, det blir helt klart ett bokmärke här och hoppas på mer frekvent uppdatering om dina vardagssammandrabbningar. Rebeller i storstan är ju alltid kul att läsa om! :)

2013-09-12 @ 18:21:48
Postat av: Doktor

Det var första gången du skrev något negativt om dig själv på ett helt ärligt sätt. Jag kommet att läsa ALLA dina inlägg nu.
Har stor respekt fr människor med självdistans.

2013-10-05 @ 21:44:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0