Astrid Lindgren

En av våra mest älskade författare förknippas numera av de flesta med ett tragiskt fall då ett för tidigt fött barn avled på barnsjukhuset i Stockholm 2008.

Som så många andra läkare följer jag rättegången med en olustig känsla i maggropen. Det finns mycket skrivet om den bizarrt utdragna rättsprocessen. Läkartidningen har en bra sammanfattning, om än något mastig för en lekman.
Det är många "om" och "kanske" och inte ens kollegorna inom professionen verkar vara säkra på sin sak. Det verkar ytterst osannolikt att narkosläkaren ska ha tagit livet av barnet med flit. Även svårt att bevisa att analyserna som lett fram till åtalet är säkra och speglar det de är avsedda att spegla. Rimligt tvivel och mer därtill vore bara rimligt om läkaren fälls.

Och efter att ha läst förhören med narkosläkaren kan jag inte annat än konkludera att hon verkar både engagerad och enormt kompetent - en sån doktor jag själv skulle vilja ha om jag blev riktigt sjuk.

Tankeställare

Jag har grunnat på hur jag ska skriva detta utan att jag framstår som inkompetent och fördomsfull. Men det är svårt, och jag visade faktiskt prov på både inkompetens och fördomsfullhet.

 

Jour mitt i natten, in kommer en man med fruktansvärda smärtor i främst ryggen men också bröstet sedan en timme tillbaka. Han skriker och behöver morfin i stora mängder för att bli lite smärtlindrad. Han berättar om långvariga ryggbesvär och att det här är samma smärta, bara värre. Han berättar även att han kräkts blod för en vecka sedan. När jag undersöker honom, vilket är svårt eftersom det gör ont när han rör på sig, har han fruktansvärt ont när man trycker över musklerna i ryggen och han berättar att det är exakt samma smärta som han nu söker för. På EKG:t ser hjärtat ansträngt ut.

 

Mannen har verkligen en förklaring till sina smärtor i form av låsningar i ryggen. Men på EKG:t ser man också tecken till möjlig hjärtinfarkt, om än inte särskilt stor - så han borde ha blodförtunnande. Men samtidigt har han kräkts blod för bara en vecka sedan och ingen doktor vill ge blodförtunnande till någon med magsår eller åderbråck i matstrupen!

 

I hans journal kan jag dessutom läsa att han har MRSA, resistenta sjukhusbakterier, som han vägrat att låta testa sig för. Han har också ett långvarig alkoholmissbruk, måhända orsaken till hans blodiga kräkningar? Tänk om han bara fejar smärtan för att få morfin? Jag bestämmer att han får lite blodförtunnande utöver det han fått i ambulansen men inte allt som jag har att ge och som jag alltid ger om jag är säker på att det är en hjärtinfarkt.

 

När min överläkare får se EKG:t undrar hon varför jag inte givit mer blodförtunnande. Blodiga kräkningar för en vecka sedan anser hon inte är någon ursäkt. Efter att hon själv pratat med patienten är hon inte lite säker på sin sak men bestämmer ändå att han ska få resten av behandlingen också. Hon erkänner att det är ett svårt fall.

 

I efterhand visar det sig att patienten verkligen hade en svår hjärtinfarkt. Han hade däremot inte MRSA eller alkoholproblem, i kaoset på akuten hade jag läst om fel patient...

 

Jag är inte säker på att jag handlat annorlunda om jag inte fått för mig att han var alkoholist och MRSA-smittad. Men det är skrämmande att det kan ha påverkat mig att inte ge lika bra behandling - långt ifrån rationell och professionell. Jag skäms faktiskt ordentligt över den där likgiltiga känslan i maggropen. Alla ska ju ha rätt till samma vård, oavsett vad de har gjort i livet. Att jag lät mig påverkas av något på det sättet är riktigt dåligt.

 

Den närmsta tiden kommer alla att få grundliga fördomsfri undersökningar, till och med våra gamla nerknarkade stamkunder.


Landa

Börjar landa lite. Satt bara över någon timme andra dagen och inte fullt så bultande huvudvärk. Springer inte vilse mer än några gånger om dagen. Har inte gjort några stora tabbar i mina EKG-tolkningar.

Men jag orkar inte så värst mycket när jag kommer hem på kvällen. De där artiklarna som man förväntar sig att jag ska läsa nattetid ligger i en slarvig hög på nattduksbordet och tjänar mest som onödig gonattsaga. För sover gör jag i alla fall, gott.

Det här blir bra. Jag ska bli bra. Men oj vad energi det tar!

RSS 2.0