Lantisen i stan

Jag känner mig som en lantis i storstan. Efter en månad på stora sjukhuset inser jag vilka skilda världar det är mellan detta enorma betongkomplex och mitt lilla hemsjukhus.

På mitt lilla sjukhus har vi inga superspecialister, däremot duktiga specialister som kan lite av allt. Jag och mina medicin-kollegor tar hand om alla sorts patienter. Och vi som gör ST får ganska stort ansvar redan från början. Om min diabetspatient får förmaksflimmer sköter jag om det också. Om en patient med hjärtinfarkt får en lunginflammation behandlar jag den också. Om jag behöver få gjort ett arbetsprov så cyklar jag min patient själv.

Här, på stora fina sjukhuset, finns alltid någon som kan mer och som förväntas ta hand om patienten - på gott och ont. För det blir en väldig massa skickande av patienter fram och tillbaka. Som exempel så gjorde jag ett arbetsprov på en patient som fick förmaksflimmer under testet. "Hur gör jag rent praktiskt?" frågade jag min kollega på klinfys. "Vi gör inget här, skicka honom till akuten." fick jag till svar. Akuten, men flera timars väntetid! Så onödigt när allt som behövs är lite prover, ett informativt samtal och blodförtunnande läkemedel. "Men det är inte akut" sa jag men fick till svar att "det är enda sättet att veta att det blir gjort inom rimlig tid" Oh my, stackars patient. Han hade många frågor och jag fick bita mig i läppen för att inte börja svara på dem. Å andra sidan kommer han så småningom att få träffa en arytmolog som inte håller på med något annat än supraventrikulära takykardier (till vilket förmaksflimmer räknas). Så det blir nog bra, åtmindstone avseende hans förmaksflimmer.

Man kan undra vad de tror om mig, mina nya kollegor. I värsta fall tycker de att jag är både okunnig och nonchalant. Lite av en cowboy som skjuter från höften: Jag tolkar EKG utan att förstå att det är överläkargöra. Fnittrar högt och otaktiskt till när det tar tre överläkare en kvart att enas om att det nog rör sig om tre multifokala VES och inte två VES och ett grenblockerat supraventrikulärt slag på rytmremsan. Sätter mig med sköterskorna i personalmatsalen utan att förstå att vi inte beblandar oss på det sättet.

Kanske tycker de att jag är lite rolig och ganska duktig. De flesta ler i alla fall när de möter mig i korridoren.

Frågan är om jag bryr mig. Jag är ganska stolt över min "lilla-sjukhus-mentalitet" Jag är inte lika kunnig som deras superspecialister. Men jag är van att se hela den där människan som de remitterar runt som en bärare av en massa organpaket. Jag är van att fatta beslut i stället för att skjuta det på någon annan så länge det går. Jag tror att vården jag är van att leverera är både billigare och mer holistisk är storsjukhusens.

Men vad vet jag. Jag har mycket att lära. Det är därför jag är här.

Kommentarer
Postat av: Per

Som anhörig till en patient som skickats runt bland olika storsjukhus & specialister i mer än 6 år, skulle jag verkligen välkomnat att någon enda gång träffa en "lantis" som fokuserar på patienten istället för på systemet.



Lova att du håller fast vid ditt nuvarande - och för omgivningen så skrämmande - patientfokus. Kanske kan du då göra skillnad inte bara för den enskilde patienten som du just då behandlar och tar hand om, utan för alla tusentals andra som förvirrat skickas runt mellan olika sjukhus, avdelningar & läkare, vilka oftast bara verkar intresserade av att skyffla över problem, diagnos & ansvar på någon annan - i värsta fall på patienten själv!



Lycka till!

2011-11-24 @ 15:07:44
Postat av: J

Bland det mest träffsäkra jag läst om skillnaden mellan storsjukhus och småsjukhus! Tack! Ska sparas och sättas upp väggen i arbetsrummet på jobbet!

2011-12-04 @ 19:57:22
Postat av: Ule

Alltså, det där med holistiskt går ju inte att definiera vetenskapligt (eller jag har aldrig sett det göras). Vem som helst kan ju peka på att man själv är överlägsen när det kommer till holism eller "det stora perspektivet", utan att det går att motbevisa. Det känns som att det är något närmast religiöst som man kan tillgripa i brist på annat. Det får dock inte bli en ursäkt för att nedvärdera detaljerna och det rent evidensbaserade. Man kan tycka att det är opersonligt, men ett stort sjukhus med mer specialiserade läkare är nog generellt(!) sett mer effektivt och kunnigt än lika många visserligen versatila allmänläkare. För allt finns dock en gräns, och ditt perspektiv är värdefullt.

2011-12-12 @ 00:57:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0