Någons farmor

Jag brukar vara tacksam över att mitt jobb lär mig så mycket om livet.

Just nu ger livet mig en tuff lektion om mitt jobb.

Farmor, älskade farmor, står på tröskeln till himlen. Min lilla rundnätta farmor med picknickkorgar fulla av godsaker, ordyatzy med mer eller mindre omöjliga ord och utflykter till trollskogar och badplatser med obegränsat med glass. Nu ligger hon som en liten mager sparv på en dequbitusmadrass och andas tungt eftersom hon fått stora mängder lugnande och morfin. För det finns inget annat att göra än att lindra lidandet och vänta på att hon ska få flytta hem till sin älskade Jesus.

"Älskade lilla barnbarn" viskar hon när hon vaknar till och får syn på mig. "Älskade lilla farmor" viskar jag med tårarna rinnande nerför kinderna. Mycket mer säger vi inte, allt är redan sagt. Kramar varandras händer, hennes har nästan ingen kraft kvar.

Hon lärde mig mycket, min lilla farmor. Hon lärde mig om pojkar och att man aldrig är för gammal för att älska på nytt. Hon lärde mig att värdesätta vissa saker och platser, och att njuta av det de gav till livet. Hon uppmuntrade mig att skriva och dikta innan jag ens kunde alfabetet. Och hon visade att man kan leva varje dag under ett långt liv med tacksamhet till Jesus i sitt hjärta oavsett vad som händer.

Det sista hon lärde mig är att alla patienter är någons farmor. Må så vara att hon bara är en skugga av det hon en gång var - men hon är fortfarande min farmor. Samtidigt är hon någon doktors patient. Jag inser att om det varit min patient är risken stor att jag bara sett en svag gammal tant med bajs under naglarna, insjunkna ögon och vidöppen mun som inte kunde föra sin egen talan. En tant som jag inte kan göra mycket för och därför skyndar förbi. En tant med anhöriga som undrar varför vi inte gör allt för att hålla kvar livet i den de älskar.

Varje liten tant kan vara någons farmor. Någons alldra bästa, mest älskade, fantastiska, underbara, kramiga superfarmor.

Kommentarer
Postat av: margaretha

Vilken förmån att ha fått växa upp med en så'n farmor!



The comfort of having had a friend may be taken away, but not that of having had one.

-Seneca

Postat av: sofia

tack för fint inlägg.

2011-02-21 @ 13:37:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0