Dödsbesked som gick fel

Den nya AT-läkaren fick en patient på akuten som avled. Egentligen var han redan död när han kom in. Men hustrun satt i anhörigrummet och hoppades.

Så gick AT-läkaren in i sällskap med Överläkaren för att ge det tunga beskedet att hennes livskamrat var död. Dylika samtal är alltid svåra, för alla inblandade, men den här gången gick det dessvärre fel.

När de öppnade dörren satt hustrun i telefon med dottern. Utan att avsluta samtalet frågade hon vilka de nyanlända var. AT-läkaren, hygienriktigt klädd i kortärmad piké sa inget utan tittade på överläkaren med sin vita rock. "Jag tror det är doktorn" sa hustrun i telefonen. "Din man finns tyvärr inte längre hos oss" sa överläkaren. "Jag tror Pappa är död" grät hustrun, fortfarande med telefonluren mot örat, avslutade samtalet och bröt ihop fullständigt. Lämnade akuten först några timmar senare efter att man mutat henne med lite lugnande!

Jag fick rådet en gång, av en erfaren kollega, om det där med att lämna dödsbesked.

- Stäng av sökaren

- Knacka innan du går in

- Presentera dig med namn och titel

- Sitt ner, kom på samma nivå som den anhörige

- Framför ditt ärende, beklaga och håll sedan tyst. Ta den tid som behövs och svara på frågor

- Lämna dem ifred men säg att de får återkomma när de vill

Så jag passar det vidare, till mina nya kollegor. Ta dig tid, sitt ner, lyssna. Det är det minsta du kan göra för någon som förlorat den hon älskar, kanske det bästa du kan göra för någon människa i den stunden med tanke på att du inte längre kan göra mer för din patient.

Kommentarer
Postat av: Doktoranden

Tack för passningen - tänkvärd och lärorik.

Jag hade, hur man nu vill se på det, turen att vara med vid ett sådant besked tillsammans med en ST-läkare. Hon gjorde precis som du beskrivit ovan och det var en mycket bra situation trots omständigheterna.

2011-04-07 @ 10:19:18
URL: http://doktorandtankar.blogspot.com
Postat av: Andreas

Sparar inlägget för framtida användning. Även jag har (hittills) bara varit med när duktiga läkare lämnat svåra besked på bra sätt.

2011-04-08 @ 21:28:38
Postat av: anna

Tänkvärt och oerhört viktigt. Tyvärr är det ju så dock i vårt yrke att vi (iaf när man är på ett mindre sjukhus)tyvärr inte kan stänga av den förbannade sökaren då man trots att man måste ha samtalet med de anhöriga också måste förbereda sig på att med mkt kort varsel stå på trauma rummet som primärjour. Förstör så mkt för pga det kan man ju inte vara så närvarande som man måste vara och som de anhöriga gjort sig förtjänt av

2011-04-15 @ 20:33:39
Postat av: David Thorisson

Väldigt bra sammanfattning, tack!



http://akutlakarna.blogspot.com/2011/08/att-ge-dodsbesked.html

2011-08-12 @ 09:24:13
URL: http://akutlakarna.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0