Gnag

Jag ska vara ärlig. Jag skriver inte så mycket eftersom det jag tänker mest på är svårt att skriva om.
Sedan jag började min ST har jag fått endel åtaganden som går utöver min ST-tjänst. Jag har bland annat ett större ansvar för utbildningen på min arbetsplats och olika förbättringsarbeten.

På sätt och vis är jag väldigt smickrad, det brukar vara betydligt mer erfarna kollegor som får de här uppdragen så det faktum att chefen handplockade mig tyder på stort förtroende och tillit till min kompetens. Dessutom får jag ett lönepåslag, en titel som kommer att se bra ut i CV:t och en egen budget att röra mig med. Innerst inne är jag väldigt taggad: jag får göra något nytt, lära mig nytt, få ansvar och utvecklas. Jag får stå i centrum och leda vilket inte är fel.

Men...

Jag brukar berömma mig själv om att vara självsäker och inte gå omkring med jante på axeln och tycka jag är lite sämre än alla andra. Att jag är en ung tjej har inte jag några problem med och förutsätter att folk runtomkring mig inte har det heller vilket brukar fungera bra.

Men inför det här uppdraget känner jag trots detta en gnagande oro av att inte vara tillräckligt bra. Mycket bottnar i att jag faktiskt inte vet riktigt vad jag skall göra för att det ska bli bra - jag har ju aldrig gjort det förut. Jag har inte gått någon utbildning på området, har ingen mentor eller förebild och ingen detaljerad uppdragsbeskrivning. Ingen kommer att kunna säga att jag varit nonchalant eller inte lagt ner tid i projektet. Men resultatet kanske inte blir bra ändå.

Så det gnager i magen, mer än jag borde låta det gnaga. För man kan inte göra mer än man kan. Men jag har inte blivit läkare för att jag tar lätt på misslyckanden och den där stora portionen ambition som vägrar låta mig vara ifred har både en ljus och en mörk sida. Och den mörka gnager, inte ständigt men ofta och inte hårt men envist.

Kommentarer
Postat av: Jessica

Jag känner igen mig i dina känslor från mitt tidigare jobb. Det tär, och är inte lätt att skaka av sig. Jag försökte länge intala mig att jag nog kunde allt det där jag var så osäker på men det bet liksom inte. Tills jag så småningom började inse att det nog inte var så att jag egentligen kunde och visste. Det gjorde jag inte. Men det gjorde ingen annan heller. De flesta därute går mest runt och gör sitt bästa, utan att egentligen veta hur, utan att veta om det räcker. Och för ganska många funkar det ju uppenbarligen...



Och att du inte har en formell utbildning och det... det vet ju de som gett dig ansvaret. De vet vilken bakgrund du har och tycker uppenbarligen att det räcker. Ibland får man lite på andras omdöme, när de litar på en fastän man inte riktigt gör det själv...



Lycka till! JAG tror det kommer gå alldeles utmärkt!

2010-10-17 @ 23:31:36
URL: http://detsomsnurrar.blogspot.com
Postat av: Underläkaren

Tack, jag tror du har rätt. Faktum är att jag kan inte komma på nån själv på rak arm som skulle ta sig an jobbet och ha tid att göra det bättre än mig. Och det är ju som sagt inte jag som ljugit om min kompetens. De får ta mig som den jag är med det jag kan, ha! (Fast sen vill man ju så himla gärna göra allt jättejättebäst...)

2010-10-20 @ 20:59:05
URL: http://underlakaren.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0