Röta!

Ibland har man tur. Hade ett hål i mottagningen och erbjöd min tid till överläkaren som tacksamt bad mig göra ett arbetsprov på en patient på avdelningen och sedan skicka hem honom.

Patienten ifråga var en "brsm", dvs bröstsmärta, enligt den kortfattade journalen. Inga problem på avdelningen. EKG och prover utan anmärkning.

Ont om tid, som alltid, men jag ville ändå höra hans version av vad som hänt. Han berättade att han haft två episoder när han plötsligt blivit väldigt anfådd, trots att han bara tagit några steg. Mådde fint nu och ville gå hem, allt hade ju sett bra ut. Jag gjorde testet och kunde kontatera att hans kondition inte var så imponerande men att det inte fanns några tecken till syrebrist i hjärtmuskeln.

Tanken att det skulle kunna vara en propp i lungorna slog mig. Å andra sidan var bedömningen redan gjord: gör ett arbetsprov och skicka hem patienten. Och han mådde oförskämt bra, och ville dessutom helst av allt gå hem själv. Velade lite, tänkte för en gångs skull inte på HSAN men beslöt mig till sist att ändå utesluta lungemboli. "Jag har en patient till nu" sa jag. "Du får göra en skiktröntgen av lungorna för säkerhets skull och sedan kommer jag och skriver ut dig" En timme senare kom svaret: Stora proppar i båda lungorna. Vilken skräckblandad lycka.

Ibland har man tur, jag hade varit så nära att skicka hem honom. Nu fick han rätt behandling och jag nynnade lyckligt när jag slängde dagens tvätt i tvättkorgen.

Kommentarer
Postat av: Sara

Mycket bra gjort!

2010-10-20 @ 22:21:12
Postat av: Miss Kandidat

alltså grymt jobbat!

2010-10-25 @ 19:07:41
URL: http://misskandidat.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0