Money money money

Det är mycket prat om pengar nu.

På cirka tre år har jag gått från att få cirka 2000 kronor i månaden av CSN till att tvingas betala statlig inkomstskatt. Jag har mer pengar, mina kollegor fd studiekamrater har mer pengar och vi pratar om pengar - på ett sätt som tyvärr inte känns helt sunt. Vi är inte rika, men vi är inte fattiga längre. Vi har all anledning att vara glada, det som är tragiskt är att de flesta samtalen rör sig om klagomål.

För ju mer man har ju mer vill man ha. En gammal sanning som har visat sig väldigt sann. Och ju mer man har ju mer har man att förlora och ju mer oroar man sig för framida förluster.

"Det är ingen idé att ta ut jourkompet i pengar man får ändå bara skatta bort två tredjedelar." "Jag förlorar tvåtusen kronor om jag tar ut min karensdag." "Om jag blir sjukskriven på heltid förlorar jag över tiotusen i månaden netto."

Jag lyssnar på oss och mår lite illa. Men bara lite. För jag tänker inte stämma in i surpuppornas sång "Pengar gör ingen lycklig." Pengar kan göra mycket för lyckan, eller snarare det man kan göra för pengar: bekosta sina hobbies, fika med sina vänner, resa... Pengar gör livet enormt mycket enklare och öppnar upp för möjligheten att njuta mer. Det är så skönt att inte vara en fattig student som lagar kålsoppa en hel vecka i sträck och lappar favoritjeansen innifrån för femte gången! Jag har kunnat köpa bil, dator och sportutrustning som ger mig mycket glädje. Inte nödvändigtvis mening, det finns på annat håll, men glädje. Och jag har inte ökat mina utgifter så det skulle vara någon katastrof om inkomsten plötsligt försvann av en eller annan anledning.

Det finns dock andra sidor av lycka. Svärfar berättade om när han jobbade i Afrika. En dag fick en av arbetarna dubbelt så hög lön eftersom han var så duktig. Veckan därpå dök han inte upp på jobbet, han hade ju så han klarade sig så varför skulle han jobba mer? Nu kunde han ta varannan vecka ledigt.

I Sverige har vi en något annan kultur. Själv förstörde jag en helg mitt i semstern genom att gå jour. Orsaken hade nog de flesta sett som legitim: Det blev plötsliga vakanser pga en sjukskriven kollega, alla andra läkare var på bortresta på semester och jag erbjöds dubbel lön för de timmar jag jobbade. Dubbelt betalt, vem tackar nej till det? Genom en helg finansierade jag resten av semestern. Många svenskar hade nog gjort likadant, fast inte afrikanen.

Oavsett vem som har störst insikt i frågan om pengar och lycka är jag, trots mitt gnäll om höga skatter, väldigt tacksam att man i Sverige har möjlighet att plugga och förverkliga sin dröm även om man inte kommer från en rik överklassfamilj. Och det är inte fel att kunna bidra till den välfärd som kommer alla till del. Fast sånt pratar vi sällan om, jag och vännerna. Det kanske vi borde, om inte annat hade det nog gjort oss både lyckligare och tacksammare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0