Förkyld igen!

Så var man förkyld - igen! Trodde jag klarat mig genom vårens förkylning, men icke. Tät och trög. Blir det riktigt illa ska jag minsann sjukskriva mig den här gången, efter alla varma rekommendationer från mina läsare.

En dag på akuten

En småtrött underläkare dicker te i soffan.

Tänker på mina patienter: En ung kille som brutit ryggen i skidbacken, en annan som fått en hjärnblödning efter ett fall från ett garagetak, en tant med generaliserat ångestsyndrom som började hyperventilera så fort jag försökte lyssna på hennes lungor, en annan som knäckt några revben när hon var berusad och en man med munhålecancer som fick allt svårare att äta.

Glimtar av livet.

Bakjourskriget

Två snorungar med preferens för samma spade i sandlådan. Liknelsen är slående, jag pratar om dagens bakjourer på medicin- och kirurgklinikerna.

Patienter registreras ibland in fel på akutmottagningar, så och på den jag jobbar på. En kille mår illa, blir medicinpatient men visar sig har en blindtarmsbihangsinflammation. Eller då kommer det in en äldre gubbe som bli kirurgisk eftersom han har ett sår i pannan men som till slut hamnar på medicinkliniken eftersom orsaken till fallet är ett fel på hjärtrytmen.

Idag kom tanten som kräkts och visade sig ha cancer i hela buken. Ringde kirurgbakjouren och tänkte att jag själv kunde sköta inläggningen på kirurgen i stället för att belasta min primärjourkollega på kirurgsidan, jag hade ju trots allt läst på om patienten och undersökt henne grundligt. "Hon går ju inte att operera. Lägg henne på medicinkliniken så kan ni konsultera oss och eventuellt byta henne mot diabetikern som din bakjour vägrar ta över" löd svaret.

Vad fjantigt, tänkte jag. Hursomhaver. Medicinbakjouren var självklart inte glad åt att ha en uppenbart kirurgisk åkomma på avdelningen, nog för att hon inte kan opereras men sånt är ju inte medicinare vana att bedöma. "Titta här, läs innantill", frustade han och pekade på röntgensvaret. "'Metastaser kring kroppspulsådern,' låter inte särskilt medicinskt. Kirurgerna får gott ta hand om henne själva och sluta tjura för att jag inte tog över en diabetiker vars insulindoser kunde ställas in efter att han kommit hem."

Någonstans här började även jag tappa mitt vanligtvis gladlynta humör och när han dessutom tyckte att jag skulle lägga in patienten på kirurgens avdelning utan att vidtala kirurgen igen blev jag riktigt sne.

"Nu är det såhär" förkunnade jag sakligt "att det inte är mitt problem var patienten skall placeras utan ditt och kirurgbakjouren. Ni får prata med varandra, jag tänker inte ägna min energi åt medla mellan er två." Sen ringde jag kirurgen och sa ungefär samma sak förutom att jag upprepade det ytterligare en gång när han började berätta om diabetikern för tredje gångern. "Det lägger jag mig inte i", sa jag. "Det får ni två diskutera, men låt det inte gå ut över en stackars tant med cancer."

Efter det sista samtalet, två timmar efter att jag börjat diskutera med mina överordnade, fick tanten en plats på kirurgen och jag tackade vänligt för hjälpen fast jag kokade innombords av ilska. Gick in för att berätta det hela för patienten i fråga och fann henne helt uppriven eftersom hon trodde att hon var bortglömd och oönskad. Vilket hon ju faktiskt varit - i väntan på att två stora snorungar skulle sluta bråka.

SK-Kurs aktiviteter

Tänkte jag skulle passa på att läsa min bok, plugga lite, planera framtida kurser, blogga, kolla på lite film, motionera, testa nån ny restaurang och rensa datorns hårddisk nu när jag ändå är på kurs och inte har nåt att göra på kvällarna.

Halv elva och nyss inkommen genom dörren full av interkollegialt snack, biljard och polsk mat inser jag att allt det där nyttiga får vänta tills i morgon...

SK-Kurs

Som ST-läkare kan man ansöka om statligt finansierade så kallade SK-kurser. Många är kallade men få utvalda. Endel ST-läkare lyckas visst aldrig komma med på dessa eftertraktade kurser. Jag har dock haft turen att komma med på en under första halvåret som ST - vilket flyt! Till och med min handledare höjde ett ögonbryn och nickade gillande.

Men det som verkade så bra jobbmässigt har visst en viss inverkan på ens privatliv. Det är söndag kväll och jag har precis använt en halv helg till att resa, utanför arbetstid, utan ersättning. Jag sitter ensam, på ett hotellrum men min MacBook som enda sällskap. Eftersom det är söndag finns ingen restaurang på hotellet så jag måste leta mig ut på stan för att hitta något att äta.

Men vadå, "det får man väl offra när man vill göra karriär" som en kompis kläckte ur sig. Jag har inte begrundat det faktum att jag på något sätt håller på att göra karriär särskilt mycket, men jag ser fram emot att i morgon sitta i skolbänken igen. Lära mig saker, få ställa frågor, anteckna och stryka under med fina färgpennor. Det var ett tag sedan. Träffa nya folk, knyta kontakter och kanske passa på att shoppa när man för en gångs skull är i storstaden.
Det är ett intressant jobb man har. Nyfikenheten inför kursen övervinner nog bitterheten över den förstörda söndagen, än så länge.

RSS 2.0