Aj

Jour. Sökaren piper vid midnatt. Sjuksköterskan berättar att en cancerpatient med metastaser har blött näsblod i några timmar. Tar med grejor från akuten och springer upp till avdelningen för att lägga en tamponad. Slänger upp dören till sal 3 och möts av en kille jämnårig mig själv. Åsynen blir ett slag i magen. Jag undrar om han såg skuggan som drog över mitt ansikte innan jag samlade mig och lade mig till med min vanliga gladlynta sida. Lägger nästamponaden under hurtiga tillrop. Patienten är tacksam men gråter av obehag.

En förmaning att inte pilla och ett "gonatt". Sjunker ner på min lilla expedition. Försöker sortera intrycken. Hans sjukdom betyder en relativt snar död. Själv är han ung. Det går inte ihop. Man ska inte dö när man är ung.

Man ska inte var 30 år, patient och skaka om stackars underläkare mitt i natten. Eller stackars och stackars. Det är väl knappast mig det är synd om...


Kommentarer
Postat av: Lena

Åh vad hemskt. Är hans cancer så svår går det inte att rädda honom?

2010-04-30 @ 23:57:47
Postat av: Underläkaren

Ja. Det är sånt jag lever och jobbar med med ibland berör det mig ändå, även om jag borde vara van.

2010-05-01 @ 23:21:25
URL: http://underlakaren.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0