dr Trötter

Det har varit otroligt mycket jobb, främst i form av långa jourer, när alla mina kollegor varit på semester den senaste månaden. Jag minns osökt min första vecka på medicinakuten. Varje kväll, när jag äntligen tog mig hem efter flera timmars övertid, kröp jag upp i soffan och gnydde av trötthet. "Om min framtid som läkare alltid kommer att se ut så här vill jag inte vara med" pep jag ynkligt och fick långa tröstande kramar av min älskling.
Häromveckan funderade jag på att göra en demensutredning på mig själv eftersom jag började tappa ord och namn på ting och folk. Min kloka mor tog ner mig på jorden igen med ett av sina krassa konstateranden: "Du hittar inte ord eftersom du tänker på tusen andra saker samtidigt och dessutom inte vilar ut ordentligt".
Nog hade hon rätt. Så jag lade ner sovrumsprojektet tills vidare och förklarade för maken att han faktiskt får göra lite mer nytta hemma om jag ska orka fram tills nästa ledighet. Jobbet finns ofrånkomligen kvar men sömnen har ökat och likaså den mentala vilan. Det är kanske inte ett liv jag vill leva för evigt men så har det ju också ett slut.
Och snart möter jag min andra sommarledighet med kontot fullt av välförtjänta komp-timmar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0