Första dagen på kirurgen

Sorgen efter medicinplaceringen till trots, idag pirrade det lite extra när jag tog trapporna till en helt annan våning än jag brukar. Gled in på röntgenronden fem sekunder innan utsatt tid och upptäckte till min förvåning att man redan börjat. "Dom börjar när överläkaren kommer, oavsett hur dags det är" viskar en underläkare förklarande. Snygg entré.

En stund senare är jag en del av det enorma luciatåg som utgörs av kirurgronden och sveper genom IVAs korridorer. Två och två går vi med huvudena tätt ihop och försöker komma fram till vad kirurgöverläkaren beslutat.

"Vi har en ny förmåga bland oss som vi skall välkomna" deklarerar min handledare i den trånga hissen. Allt är väldigt informellt på ett trevligt sätt. Men det handlar om att vara en del av bastuklubben, annars hamnar man nog lätt utanför. Får en känsla av att gräddan på kirurgen gör något väldigt informellt på fritiden tillsammans där alla beslut fattas.

Blir ombedd att hänga med på än det ena än det andra. Allt bara råkar bli, dessutom till det bättre. Tills jag helt plötsligt står i en korridor helt själv utan att riktigt veta vart jag ska vända mig. Informellt och välfungerande så länge man hänger tillräckligt med gänget, precis som jag anade.

Well, ska nog kunna använda jargongen till min fördel. Har ju aldrig haft svårt att ta för mig direkt. Och så måste jag ta reda på när sekreterarna fikar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0