Tredagarsrapport

Halvägs in i min introvecka. Som de flesta andra börjar jag med medicin (samma som jag redan vickat på) och som alla andra har jag först en veckas introduktion där jag går runt och ser verksamheten.Lite onödigt kan tyckas eftersom jag redan jobbat här. Men, regler är till för och följas. De flest säger åt mig att njuta av att kunna slappa. Jag vet inte... Jag njöt i en dag, sen började jag bli rastlös. Inte en patient hade jag fått se.

Inför AT-tjänsten

Eftersom jag och maken skall flytta i samband med min AT har jag nu en månad av packande och fejande bakom mig. Detta tillsammans med alla vänner vi ville träffa innan vi beger oss har gjort att jag knappt hunnit oroa mig det minsta inför förestående AT. De gånger jag känt efter så har det dessutom sprattlat mindre i magen än inför första vicket, både mindre förväntan och mindre oro. Det är väl i och för sig inte så konstigt. Dels så ska jag till samma ställe som jag redan vickat på - en avgörande orsak till att jag fick AT direkt. Dels så vet jag mer vad det innebär och vet att jag klarar det. 

 

På tal om vick innan AT kan jag verkligen inte understryka vikten av att ha vickat där man senare tänker söka. Dels vet man vad man ger sig in på och dels vet de vad det är för filur de får. Mitt intryck är att det faktum att man varit på ett ställe förut överskuggar mycket annat. Kanske tar de hellre än medelmåttlig läkare som de känner igen än en okänd med bra vitsord.

 

Nu börjar det. Hoppas alla är lika trevliga som sist, tänk om de bara lurades! :) Lite fjärilar har jag nog allt...


RSS 2.0